Fylgjans blogg

Fylgjans blogg

Om bloggen

Här samlar jag lite tankar.

Jultankar

LivetPosted by Fylgja Fri, December 20, 2013 10:09:42

Så här några dagar före jul, landar jag… Jag har tagit ut lite semester och sitter här med en kopp starkt kaffe och en lussebulle och landar.

Varje år är unikt. Varje år bär sin egen prägel. Tack och lov att inget är ett annat likt. Det här året har nog ändå sin speciella prägel på mitt liv.

Det här är året, som jag för första gången på 14 år kände mig helt frisk från min utbrändhet som yttrat sig i kognitiva svårigheter (hjärnstress). Det är första gången på alla gånger jag har börjat jobba heltid, som jag känner att det kommer in ifrån mig själv och är väl grundat … och helt sant. Jag hade kunnat fortsätta ha 25% sjukersättning, men det är inte roligt att inte ha ett fullvärdigt arbetsliv. Det är inte roligt att inte få välja.

Tack för att jag har en så förstående familj. Tack alla alternativa behandlingsmetoder finns och att jag gav Staffan en chans. Tack för all SoulBodyFusion jag har fått av vännen Åsa. Tack försäkringskassan, att man få ha sin sjukersättning vilande och prova i egen takt. Tack snälla platschefen, för att du lät mig komma igen i min egen takt. Tack alla snälla kollegor, för att ni lyssnat och accepterat (även om ni inte alltid förstått).

Tack till mig själv, för att jag till slut insåg vad som är viktigt och att jag lyssnar och värnar om mig själv!

Det är första gången på 14 år som jag tänker klart och allt som varit svårt, är helt plötsligt lätt igen. Jag orkar läsa en bok och vad gör jag? Jag söker en kurs på universitet. Det är jobbigt för alla att jobba heltid och läsa på kvartsfart. Klart det då är lite kämpigt att orka för mig, men det har ändå gått bra. Och vilken stimulans! Vilken revansch!

Men det är ändå en bagatell, att kunna läsa på universitetet igen och jag ska inte fortsätta med det.
Det viktigaste av allt är relationer och livet:

Det här är också året då min man höll på att dö, men överlevde sin hjärnblödning, sitt medfödda aneurysm i hjärnan. Inte bara överlevde, utan också mirakulöst, nästan utan men. En händelse som påverkat inte bara oss, utan alla nära och kära, omkring oss.

Vi fick livet i gåva 2013!

Det här är också året som alla hans syskon, funderat på att undersöka sina blodkärl i hjärnan och vissa också har gjort det. Men för mig, det största: min egen dotter har gjort det och fått veta att hon inte bär denna ärftliga defekt. Vilken lycka! Jag fick den största gåvan av allt och jag gråter vid blotta tanken. Vad betyder mer för en mor, än ens eget barn?

Det här är året då en vän visade att h*n inte längre ville ha en relation, men många andra visade med stora hjärtan, att det verkligen ville det. Det är året då mina knän till slut kurkade ordentligt och jag inte klarar att gå mer än 50 m, men det är också året då min nya läkare äntligen skrev remiss till ortopeden i Sollefteå. Det här är året min pappa fick diagnosen Alzheimers och min mamma fick se vilken styrka hon har. Jag finns där och stöttar så gott det går. Det här är året då jag inte klarade av att varken julstäda, köpa julklappar, eller laga mat…. Men det går ändå att lösa och är alla villiga. Tack för att Grannäset gård, hade plats även för oss.

Det här är året då jag på semestern körde runt min man – som då inte fick köra bil – i min nya bil i NordNorge och sedan återvände i september, då han fått sitt körtillstånd tillbaka – och besökte Isogaisafestivalen i Tennevoll. En härlig och harmonisk upplevelse! Det är året då jag avslutade min bildterapeutiska kurs, börjat knyta kontakter i byn där jag bor på halvtid och ser framför mig, att jag kan starta kursverksamhet till våren.

Sammantaget, måste jag säga att det ändå har varit ett riktigt bra år! Ett ansträngande år… men ett djäkligt bra år! Ett år som i ett nytt lager på löken, fått mig att se... vad som är viktigt i livet.

Med de sista raderna, säger jag tack för i år och packar mina väskor och åker västerut.
Önskar dig en skön och harmonisk:












  • Comments(1)//blogg.fylgja.net/#post69