Fylgjans blogg

Fylgjans blogg

Om bloggen

Här samlar jag lite tankar.

Tänk före

ShamanismPosted by Fylgja Wed, May 01, 2013 12:33:02

Jag prenumererar på andligt inriktade nyhetsbrev från olika personer och organisationer, som vill dela med sig av nyheter och insikter. Idag fick jag ett från Shamanportalen och fastnar för en artikel om enteogener [1] inom shamanism.

http://shamanportal.org/article_details.php?id=928

Personen som skrivit artikeln har också skrivit ett blogginlägg om en del av det här på sin hemsida och jag lägger in länken till The Ravens wing - an enthogenic coundrum, sist.

Jag läser ofta lovord för droger om används inom shamanismen och somliga verkar enbart utöva shamanism så. Droger är dock bara en del av en stor helhet och vi är många som utövar shamanism helt utan några droger alls. Det går mycket bra och många säger att det går lika bra. Viktiga helandearbeten har gjort helt utan.

En del associerar automatiskt plantshamanism till entogener, men för dig som ännu inte är så insatt i shamanism kan jag berätta, att när man arbetar shamansk använder man sig ofta av växternas helandekraft. Vi har den uppfattningen, att allt är besjälat och har en kunskap som vi använde oss av i helandearbetet. Därför har vi kontakt med växterna när vi arbetar. Man integrerar sig med växten och använder både växtens själ/ande och fysiska växtdelar som hjälp. Det behöver inte automatiskt innebära att vi intar växtsubstanser som försätter oss i ett annat medvetandetillstånd, men det finns olika traditioner att göra så.

Och då kommer jag till kärnan i vad jag funderar kring: Hur applicerar vi andra kulturers traditioner på ett bra och meningsfullt sätt, i vårt (o)medvetande?

Jag funderar på vitsen med Ayahuasca retreats i västvärlden.

Huasca är ursprungligen namnet på en lian och Aya har översatts som ”själ”. Jag har full respekt för de här traditionerna, om de utförs av personer som vet vad de håller på med. Vad jag vänder mig emot, är att det finns människor som tar med sig DELAR av sin kulturs tradition att arbeta shamanskt till västvärlden och har sammankomster där folk får ”prova på” denna DEL. Jag har hört flera berättelser om retreats där informationen är knapphändig, både före och efter och folk har upplevelser, men inga egentliga insikter. Ibland har det gått illa.

Dels tycker jag inte att shamanism, är något man ”provar på”. Det är något man närmar sig med respekt och lär sig över tid. Dels borde man vara mer försiktig, när det är psykedeliska droger inblandade. Om man dessutom samtidigt intar andra mediciner som t.ex. SSRI-preparat mot ångest och depression, kan effekterna bli förödande.

Den här drogen försätter personen som tar den, i ett annat medvetande tillstånd. Det är så vi arbetar inom shamanismen; vi försätter oss i ett annat medvetandetillstånd för att få kontakt med den ”icke ordinära världen” så vi kan se och höra det vi inte vanligtvis ser och hör i den vanliga, ”ordinära” världen.

En klient - jag kallar personen B - berättade för mig om att h*n deltagit i flera såna här retreats i ett av våra grannland. B visste inte riktigt varför, eller vad det skulle leda till… mer än att h*n ville bli fri sina psykiska problem. Det hade inte skett.

Jag blir förvånad, för jag tänker mig inte den här drogen som en enskild friskgörare, för människor som har olika besvär, utan främst som ett medel för "boteutövaren/shamanen" att försöka göra sitt jobb bättre.

Det var meningen att B skulle ha åkt till Sydamerika på en längre retreat, men det blev inte av. Kanske pengarna inte räckte till. B’s vän åkte själv då och några dagar efter retreaten, hittades h*n död på sitt hotellrum. Självmord. Ingen vet varför.

.

Jag tänker så här: Utan tillräcklig vägledning, är många saker farliga. Vi lär oss kontinuerlig hur vi ska bete oss i trafiken, med elektricitet och vår sociala drog Alkohol, får vi rätt bra inskolning i. Vi talar om för våra ungdomar, att det är farligt att dra i sig en hela brännvin och att dålig skogstjärna kan göra oss blinda. Vi vet vår traditions faror. Vi lär våra barn att inte lita blint på okända.

Folk som mår dåligt och vill bli friska, tar del av en okänd kulturs droger - rätt lösryckt - tillsammans med tvivelaktiga ledare och har ingen inskolning i traditionen eller de eventuella farorna. Klart det kan bli tokigt.

Nu vet jag att det finns både seriösa och oseriösa människor inom alla områden, men hur vet du att just din retreat genomförs av den seriöse? Och varför tror man att det går bra att komma som ett nyfött barn och ta del av något som är mycket komplext och avancerat?

Och så tillbaka till Paul Buntings skriverier. Läs hans inlägg:

http://www.paulbunting.net/2013/03/28/the-ravens-wing-an-entheogenic-conundrum/

Sist skriver han:

Additionally, I can’t help but wonder if the format in which ayahuasca is commonly practiced in the modern world has become obsolete? A few hundred years ago ayahuasca was shared between tribal members as somewhat of an Oracle. Now, strangers from all over the globe can come together and share a powerful entheogenic experience without knowing anything about each other or the Shamans serving them ayahuasca. To me, as long as the current format is used, stories like Raven’s with Don Wing will continue to happen. Please – if you’re thinking of taking a medicinal and healing ayahuasca journey, think about a broader picture first – then decide.

Och det var väl det jag också ville komma till:

Om du funderar på att vara med på en retreat eller resa; tänk i ett större perspektiv först och besluta dig sedan. Det finns ingen quick fix, så förvänta dig inte att du blir fri din sjukdom eller få de djupaste andliga insikterna, genom att delta i en eller några retreats. Och har du en depression, tycker jag du ska vända dig till någon som finns nära dig, som kan förbereda dig och coacha dig på ett bra sätt.

Jag argumenterar varken för eller emot.

Jag ber dig tänka efter… före.

.

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Enteogen

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post58