Fylgjans blogg

Fylgjans blogg

Om bloggen

Här samlar jag lite tankar.

Se och lyssna 1

LivetPosted by Fylgja Sat, January 19, 2013 13:28:55

Jag hade tänkt döpa det här inlägget till ”Om att be om hjälp”, men när jag skrivit klart, fick det en annan titel för det handlar mer om att "se och lyssna"... dock; faktum är att många har svårt att be om hjälp. De ska till varje pris klara sig själva och även om man säger, att man kan hjälpa till… verkar det vara glömt strax därpå. Jag ser det mycket starkt hos min mor. Det är klart att man behöver hjälp, när man är 76 och lever med en hjärtsjuk 80-årig man, i eget hus med stor tomt.

Jag hade också den här inställningen tidigare och med facit i hand, vet jag att ingen förstår om man inte säger. Folk förstår faktiskt inte, även om man säger… man måste uttrycka sig ytterst klart och tydligt.

.

Nu idag tänker jag på att ha ett barn med kolik, då en släkting fått en ny liten person, som har det. Bara de som haft ett barn med kolik, kan förstå vad det innebär och jag tror, att om inte min graviditet varit jobbig, min förlossning komplicerad med spring i korridorer och akutsnitt och om barnet sedan inte hade haft kolik… så hade vi haft ett barn till.

Min man som några år tidigare hade önskat sig ”fem barn på raken” och jag sagt ”stopp bara två”, han ändrade sig snabbt och vi var ense om att vi var nöjd och glad över det lilla troll, som kommit till oss. Att andra sedan kallade oss ”smitare” och ”lata” och allt möjligt, för att vi ”bara” hade ett barn, det struntade vi i. Vi var uppfylld av kärleken till den lilla.

Jag tror jag sa till folk, att vårt barn hade kolik. Jag tror också att jag sa att vi inte fick sova, men vad var det som brast i kommunikationen? För när andra fick stöd och hjälp, bara så i form av ett råd om Miniform, fick vi ingen hjälp alls och när jag sa nåt till de som bodde nära, fick jag till svar; Men ni ser ju ut att ha det så bra, tillsammans.


Ni ser ju ut att ha det så bra tillsammans. Är inte det ett god-dag-yxskaft-svar? Kan man inte älska sitt barn och ta väl hand om det, om kolik är med i bilden? Jag fick höra historier om hur trött en annan person varit och hon hade minsann sovit i en hel dag, när andra tog hand om barnet… Ja, jag fick ju inte chansen att sova en hel dag.

Till slut kom en BVC-sköterska in i bilden som såg att jag ammade med amningsnapp och pumpade ur mjölk i flaska. Det var en effekt av nedsövning vid förlossningen och personal som gett nappflaska till mitt barn, innan hon provat min flata bröstvårta. Det var t.o.m. så, att när barnet såg mitt bröst vände hon bort huvudet, men när flaskan kom så blev hon glad.

Den sköterskan sa; Du har gett ditt barn bröstmjölk i nästan 4 månader. Sluta nu. Ge henne mjölkersättning i flaska! Och när jag slutade amma, försvann koliken. Va?! Den försvann! Det kom kanske luft i amningsnappen, eller var min bröstmjölk fylld av den stress, som vi byggt upp under vår "kamp"?

Jag hade tydligen inte kunnat uttrycka klart, när jag behövde hjälp, men den här sköterskan såg ändå. Eller var hon den första som LYSSNADE till vad jag sa? Som såg in i mina ögon och in i min trötthet? Jag undrar om jag tackade henne ordentligt.

.

Effekten av den här upplevelsen blev, att flera år efter att jag fött vårt barn och levt i hennes utveckling, fick jag illamåendekänslor när jag såg spädbarn och fortfarande idag – 25 år senare – får jag ångest när jag hör små barn gråta. Jag fick träna på mitt barnbarn som inte ville sova - jag propsade på att få hjälpa - och känslan av att vilja lindra var så stark, att jag bad änglarna om hjälp… Jag fick hjälp och jag tror hon kände empatin. Varje gång jag bad änglarna om hjälp och de började sjunga, slog hon upp ögonen och tittade på mig.

.

-Men varför ska det vara så svårt att be om hjälp?

-Och varför ser vi inte, när människor är i behov av det?

-Varför tar vi inte bara saken i hand och propsar på att få hjälpa?

-Varför har vi sån jäkla integritet i det här landet?

-Och varför lyssnar vi inte? På riktigt ...

... och ser in i människors ögon?

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post52