Fylgjans blogg

Fylgjans blogg

Om bloggen

Här samlar jag lite tankar.

Ett arv att förvalta

ShamanismPosted by Fylgja Sat, March 17, 2018 13:55:44
Sist jag skrev, skrev jag om Michael Harners bortgång vid 88 års ålder. En man som betytt otroligt mycket för många människors intresse för kärnshamanism. Sedan dess har också den person som hands-on betytt allra mest för min personliga shamanska utveckling också gått bort. Staffan på TBK. Han var betydligt yngre - i min egen ålder - och det kändes ju alldeles för tidigt. Ändock... han hann uträtta mycket.

Det väcker ju tankar när sånt här händer. Jag konstaterar också att en 3:e person som lärt mig en hel del, trots att jag bara hade brevkontakt och aldrig träffade honom in live - Ailo Gaup - också gick bort för inte så många år sedan. Vi har ett arv att förvalta, vi som har valt att gå samma väg. Det känns viktigt. Vi spinner vidare på väven.

Dagen efter Staffans bortgång, träffade jag för första gången en lokal grupp som samlas för att jobba med den shamanska trumman. Det kändes som att "livet går vidare" men med större betydelse än vad vi vanligtvis lägger in. Livet går vidare i shamanens tjänst. Det känns extra speciellt, för under de 15 år som jag har ägnat mig åt shamansim, har jag inte hittat gelikar att utöva det kontinuerligt med, precis där jag bott. Nu är jag på en helt ny plats i glesbygd...

Det roliga är att personen som drog ihop det här också är inflyttad. Kommer ännu längre bortifrån än jag. När vi pratat en stund inser vi, att vi för över 10 år sedan var på samma shamanska forum "Trolltrumman" och vi kommer ihåg varandra, som alias. Vilket sammanträffande, va? Sammanträffande... Synkronicitet... Jungianism... Kvantfysik... Meningen... Ödet... Panteism... Den kosmiska väven... Det har många namn, det här som händer oss hela tiden.

I veckan när vi möttes igen - trumgruppen - hade jag haft stora djurspår i snön på min infart. Vad gjorde jag när det hände? Frågade jag andevärlden vad som var meningen med dem? Nej, jag var förvirrad av världsliga ting och la ut ett foto på webben istället och frågade om någon visste. Majoriteten sa järv och det kändes så fel. I onsdags kväll i en lång trumsession, tittade jag in i trummans skinn och såg spåren. Blundade och frågade andevärlden och när trumningen var klar hade jag fått svar.
Det spelar ingen roll vad folk tror om de spåren. Spåren var ett budskap till mig och i det budskapet ingår ett djur, javisst, men det är andemeningen om är väsentligt.
Och det handlade om... att förvalta ett arv.

I trummans tjänst




.







  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post101