Fylgjans blogg

Fylgjans blogg

Om bloggen

Här samlar jag lite tankar.

Snart dags för Isogaisa

ShamanismPosted by Fylgja Sat, August 31, 2013 00:42:45
Nu är det snart dags... att åka norrut igen. Mot Nordnorge och Lavangen.
Vi ska nämligen på Isogaisa.


http://www.isogaisa.org/

Isogaisa har arrangerats i Lavangen tre år tidigare, men jag har aldrig kunnat åka p.g.a. av mitt jobb. Nu ligger den en vecka senare och helt plötsligt funkar det. Så glad jag blev! Nu packas snart ylletröjor, långkalsonger och shamantrumma in i bilen och den över 100 mil långa färden börjar. Kanske inte bara en resa i mil, utan också på andra sätt...
















  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post64

Ord!

ShamanismPosted by Fylgja Tue, July 30, 2013 19:37:12

Jag fick mig en tankeställare idag. Jag läste ett blogginlägg och för mig handlar insikten om, att aldrig tappa ödmjukheten inför andra människor och att vi ska välja våra ord. Ord betyder olika för olika människor. Ord kan vara vackra och upplyftande i dig när du säger dem, men när de landar hos en annan, kan de göra en helt annan effekt. Vi får aldrig tappa känslan för det.

I sociala medier skickas det sedan en tid tillbaka, ett modernt och populärt ordstäv i olika former. Det lyder ungefär: Jag ansvarar bara för det jag säger, inte för hur du uppfattar det. Första gången jag läste det, kände jag att jag många gånger hade blivit misstolkad, så ja… jag kände att jag höll med, men sedan fick jag ord kastade i fejset, som inte gick att tolka på så många olika sätt. Den som sagt det, menade dock att det betydde något annat: Jag hade tolkat fel… men hur än jag rannsakade min tolkning, kunde det bara betyda en sak och jag kände att det hade varit bra om personen tagit ansvar för vad han sa. Tänka efter. Före.

I bloggen jag läste i morse, stod det om att göra val. Att personen blivit uppmanad att välja… att må bra. Jo, jag känner igen det där och jag har själv sagt något liknande. Inte direkt så, till någon annan, men om mig själv. Att jag väljer glädje. Jo, jag väljer det, men samtidigt måste man ha förståelse för, att det inte alltid går att välja den graden av glädje, som man önskar…eller den grad någon annan klarar av. För livet kan göra sig påmint på ett ytterst smärtsamt vis. Man väljer den grad av glädje, som man för tillfället mäktar.

CITAT//...Jag väljer livet , jag väljer att må bra.. trots allt,, och trots att jag inte förstår allt och att min dag ibland är svart . (fast nu har det beblandats men vissa nyanser) så måste jag på något sätt fortsätta livet. och livet är skamfilat , tilltufsat, smärtsamt och sorgtyngd. så är det, det jag väljer...// SLUT CITAT

Ur http://evagunilla.blogspot.se/2013/07/hur-valjer-du-att-ma.html

Ja… ibland kan det som till synes är mörkt, vara ljusare än det kunnat vara, om någon inte hade valt livet…. Vi som ser på, vet lite och ibland ingenting.


Jag var på en fest en gång för många år sedan, där samtalet hade andlig inriktning, även om alla inte var så värst andliga av sig. Vi kom in på reinkarnation. Några personer som haft en lång andlig resa och hittat sin plattform, dristade sig att säga att vi väljer hur vi vill återfödas, vilket fick en person att gå i taket. Skulle barn välja att födas i våld, krig och armod? Det var det djävligaste han hade hört.

Jag hade kanske kunnat säga något liknande. Inte så. Men något liknande. När jag hörde hans ord, hörde jag hur groteskt det måste låta för en som inte är inne i de tankegångarna. Den gången förstod jag hur viktigt det är, att ha kontakt med de första trevande tankarna i andlig inriktning och ha ödmjukhet nog att förstå, att alla inte är där jag är och kanske inte heller vill vara där.

Så idag stannar jag upp och tänker på ödmjukhet, respekt och vidsynthet.

Vilka underbara ord, som kan levas underbart och göra underbara underverk.



NAMASTE!











  • Comments(1)//blogg.fylgja.net/#post63

Har du blommor i ditt hjärta?

ShamanismPosted by Fylgja Thu, June 06, 2013 10:11:31
Det har inte blivit så mycket skrivet, de senaste veckorna. Jag har varit fullt upptagen av min familjs egen kris, där döden knackade på dörren men valde att inte stiga in.

Jag har tidigare skrivet en del om döden i min blogg, dels för att den fysiska döden har varit påtaglig i mitt liv, men också för att döden är väldigt påtaglig i shamanska sammanhang. På olika sätt: Både i termer av Fysisk död då själen vandrar vidare, men också på andra sätt, ibland uttryckt som Ego-död.

Jag fick ett tips om The naughty shaman och där fastnade jag för inlägget

"The walking dead"

// ...In Shamanic cultures, they speak of Death as a friend. We learn to walk with our death beside us in order to keep us in integrity with our soul’s true journey. The easiest way to see this is to ask yourself, “If today Death came to call, what regrets would I be leaving with? What in my soul is left unsaid? What in my soul is left undone?” Those are the questions the Walking Dead may have been brave enough to ask, but maybe not brave enough to answer or act upon. Or maybe they know the answers to the questions and are waiting for “permission.”

To die well takes great courage and practice. When your heart is failing and you are literally preparing for your last breath is a lousy time to start practicing. Begin now with symbolic deaths of thoughts, habits or repetitive circumstances that no longer make you feel nourished and vibrant. Here are some steps to consider when deathing a part of your self or a part of your life that no longer serves you well...

[ ... ]

...But to be a person who truly lives, you must die every day. Yogis know this, it is the reason behind Shavasana – corpse pose. Every day we can choose to gracefully die to what we were yesterday and bravely wake up each day more alive and passionate than the day before. ...//

.

Läs hela inlägget:

http://naughtyshaman.com/?p=215

Jag tror vi skulle leva mer fullständiga liv om vi lät saker gå... dö... kontinuerligt. Varje dag ... ja vilket rent liv ... men oftare än aldrig, skulle alldeles säkert bidra till ett bättre mående. Välja bort att släpa runt på sånt som hindrar oss från att leva fullt ut.

När kriser kommer in i våra liv, då om inte förr förstår vi vad som är viktigt i livet. Håll kvar den känslan och lev så, varje dag. Kanske inte helt lätt, men att försöka är en bit på väg.

"Jag har varit fullt upptagen av min familjs egen kris, där döden knackade på dörren men valde att inte stiga in" ... skrev jag i början och tillägger: .. men väl gav förutsättningar att välja bättre nya vägar. För alla som blir berörda.

Går du runt som en döing i ett kulturellt/socialt ekorrhjul som har ett annat tempo än du (för snabbt eller för långsamt), väntar på tillåtelse eller att något som du kallar rätt läge, ska komma och påverka ? Eller bejakar du livet och allt som hör till?

Har du blommor i ditt hjärta och kristaller i dina ögon?

Om inte... kanske du måste låta något dö... göra ett avslut på riktigt... och bejaka det i en fin ceremoni?

I kärlek.. med kärlek... ❤ ❤ ❤

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post60

Tänk före

ShamanismPosted by Fylgja Wed, May 01, 2013 12:33:02

Jag prenumererar på andligt inriktade nyhetsbrev från olika personer och organisationer, som vill dela med sig av nyheter och insikter. Idag fick jag ett från Shamanportalen och fastnar för en artikel om enteogener [1] inom shamanism.

http://shamanportal.org/article_details.php?id=928

Personen som skrivit artikeln har också skrivit ett blogginlägg om en del av det här på sin hemsida och jag lägger in länken till The Ravens wing - an enthogenic coundrum, sist.

Jag läser ofta lovord för droger om används inom shamanismen och somliga verkar enbart utöva shamanism så. Droger är dock bara en del av en stor helhet och vi är många som utövar shamanism helt utan några droger alls. Det går mycket bra och många säger att det går lika bra. Viktiga helandearbeten har gjort helt utan.

En del associerar automatiskt plantshamanism till entogener, men för dig som ännu inte är så insatt i shamanism kan jag berätta, att när man arbetar shamansk använder man sig ofta av växternas helandekraft. Vi har den uppfattningen, att allt är besjälat och har en kunskap som vi använde oss av i helandearbetet. Därför har vi kontakt med växterna när vi arbetar. Man integrerar sig med växten och använder både växtens själ/ande och fysiska växtdelar som hjälp. Det behöver inte automatiskt innebära att vi intar växtsubstanser som försätter oss i ett annat medvetandetillstånd, men det finns olika traditioner att göra så.

Och då kommer jag till kärnan i vad jag funderar kring: Hur applicerar vi andra kulturers traditioner på ett bra och meningsfullt sätt, i vårt (o)medvetande?

Jag funderar på vitsen med Ayahuasca retreats i västvärlden.

Huasca är ursprungligen namnet på en lian och Aya har översatts som ”själ”. Jag har full respekt för de här traditionerna, om de utförs av personer som vet vad de håller på med. Vad jag vänder mig emot, är att det finns människor som tar med sig DELAR av sin kulturs tradition att arbeta shamanskt till västvärlden och har sammankomster där folk får ”prova på” denna DEL. Jag har hört flera berättelser om retreats där informationen är knapphändig, både före och efter och folk har upplevelser, men inga egentliga insikter. Ibland har det gått illa.

Dels tycker jag inte att shamanism, är något man ”provar på”. Det är något man närmar sig med respekt och lär sig över tid. Dels borde man vara mer försiktig, när det är psykedeliska droger inblandade. Om man dessutom samtidigt intar andra mediciner som t.ex. SSRI-preparat mot ångest och depression, kan effekterna bli förödande.

Den här drogen försätter personen som tar den, i ett annat medvetande tillstånd. Det är så vi arbetar inom shamanismen; vi försätter oss i ett annat medvetandetillstånd för att få kontakt med den ”icke ordinära världen” så vi kan se och höra det vi inte vanligtvis ser och hör i den vanliga, ”ordinära” världen.

En klient - jag kallar personen B - berättade för mig om att h*n deltagit i flera såna här retreats i ett av våra grannland. B visste inte riktigt varför, eller vad det skulle leda till… mer än att h*n ville bli fri sina psykiska problem. Det hade inte skett.

Jag blir förvånad, för jag tänker mig inte den här drogen som en enskild friskgörare, för människor som har olika besvär, utan främst som ett medel för "boteutövaren/shamanen" att försöka göra sitt jobb bättre.

Det var meningen att B skulle ha åkt till Sydamerika på en längre retreat, men det blev inte av. Kanske pengarna inte räckte till. B’s vän åkte själv då och några dagar efter retreaten, hittades h*n död på sitt hotellrum. Självmord. Ingen vet varför.

.

Jag tänker så här: Utan tillräcklig vägledning, är många saker farliga. Vi lär oss kontinuerlig hur vi ska bete oss i trafiken, med elektricitet och vår sociala drog Alkohol, får vi rätt bra inskolning i. Vi talar om för våra ungdomar, att det är farligt att dra i sig en hela brännvin och att dålig skogstjärna kan göra oss blinda. Vi vet vår traditions faror. Vi lär våra barn att inte lita blint på okända.

Folk som mår dåligt och vill bli friska, tar del av en okänd kulturs droger - rätt lösryckt - tillsammans med tvivelaktiga ledare och har ingen inskolning i traditionen eller de eventuella farorna. Klart det kan bli tokigt.

Nu vet jag att det finns både seriösa och oseriösa människor inom alla områden, men hur vet du att just din retreat genomförs av den seriöse? Och varför tror man att det går bra att komma som ett nyfött barn och ta del av något som är mycket komplext och avancerat?

Och så tillbaka till Paul Buntings skriverier. Läs hans inlägg:

http://www.paulbunting.net/2013/03/28/the-ravens-wing-an-entheogenic-conundrum/

Sist skriver han:

Additionally, I can’t help but wonder if the format in which ayahuasca is commonly practiced in the modern world has become obsolete? A few hundred years ago ayahuasca was shared between tribal members as somewhat of an Oracle. Now, strangers from all over the globe can come together and share a powerful entheogenic experience without knowing anything about each other or the Shamans serving them ayahuasca. To me, as long as the current format is used, stories like Raven’s with Don Wing will continue to happen. Please – if you’re thinking of taking a medicinal and healing ayahuasca journey, think about a broader picture first – then decide.

Och det var väl det jag också ville komma till:

Om du funderar på att vara med på en retreat eller resa; tänk i ett större perspektiv först och besluta dig sedan. Det finns ingen quick fix, så förvänta dig inte att du blir fri din sjukdom eller få de djupaste andliga insikterna, genom att delta i en eller några retreats. Och har du en depression, tycker jag du ska vända dig till någon som finns nära dig, som kan förbereda dig och coacha dig på ett bra sätt.

Jag argumenterar varken för eller emot.

Jag ber dig tänka efter… före.

.

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Enteogen

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post58

Vårens första dag

ShamanismPosted by Fylgja Wed, March 20, 2013 12:21:30

Vårens första dag

och jag vill va' med,

och jag vill va' så med,

så att jag kan se

att jag är en del av allt.

( ... )

Låt mig vara, låt mig vara... litet till,

jag är... jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig finnas... litet mer,

jag är... jag är inte beredd att dö än,

inte än. /Laleh

.

Vårdagjämning. Ljuset kommer för att allt ska spira... och ett barn dör. Går det någonsin att förstå?

Den mor som burit sitt barn... familj... släkt, vänner, bekanta... Nej, antagligen inte...

Jag vill skriva om det här idag, efter att jag försvarat min handling att lägga ut Lalehs sång tillsammans med de ord, som jag avslutar den här texten med, på ett socialt forum. Någon kände obehag. Jag har kvar texten och sången ytterligare ett tag, men förklarar gärna hur jag tänker och känner. Vi pratar alldeles för lite om döden.

Jag tänker att vi närmar oss döden på olika sätt beroende på våra erfarenheter, vår livssyn och hur vi tidigare tagit oss igenom trauman. Ingen kan säga till någon annan vad som är rätt, fel, eller diktera villkoren för hur man bearbetar sorg. Ingen kan säga hur lång tid det ska ta... men när nya trauman kommer, kan det vara lättare, om vi är färdiga med våra gamla.

...

Döden var inte särskilt närvarande i min barndom. Det var äldre människor som gick bort. Något helt naturligt, men även det kan var svårt att hantera. Jag minns när min farfar dog. Jag var 16 år och mådde inte särskilt bra då.

Det är först i vuxenlivet som jag kom i kontakt med det oacceptabla: Unga människor som går vidare alldeles för tidigt. Det startar tankar och de utvecklas efter hand.

Skulle du orka leva vidare om jag dör, frågade jag min man för 30 år sedan. Hans svar chockade mig, för han sa ja. Då hade jag få egna erfarenheter av döden och bara tanken på att någon närstående skulle försvinna ifrån mig, gav mig ångest. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och nu kan en del tycka att jag verkar... kall? Men bakom det du kanske tycker verkar kallt, ligger erfarenheter med mycket känsla och en lång bearbetning av livets sorger och glädjeämnen... Det har gett mig en annan infallsvinkel. Jag är inte kall. Möjligen analytisk, men absolut inte kall.

Det här handlar ju om den syn vi har både på livet och döden. Jag ser livet som en ständigt pågående cykel i olika existenser. Vi föds, "dör" och kommer igen i en annan form

Gå vidare. De orden är signifikanta för min inställning. För mig är inte döden en meningslös ändstation. För mig är det portalen till existensen mellan liven och ibland är besöket här på jorden kortare än vad vi anhöriga önskar. Det finns alltid en mening, men vi känner sällan till den. Idag - med den livssyn jag har - känner jag av det som prästerna kallar förtröstan. Jag kallar det tillit och tillförsikt.

Jag har en animistisk livsåskådning. Dessutom tror jag att vi alla hör ihop. Det här sättet att se på vår existens skapar en helt annan mening, än vad min kristna barndom, eller unga vuxna ateism gjorde.

Hur vet vi att det är för tidigt? För dem som går?

Kanske det är alldeles rätt - för dem?

Tiden kanske ÄR uppmätt? Kanske man är färdig, när man går, även om livet blev kort? Och det är alla vi som är kvar, som inte visste... att det faktiskt var dags ... ♥



...

Jag vill också tillägga till dig som inte känner mig: Det här skulle jag aldrig slänga i ansiktet på den mor som förlorat sitt barn. Det här är mina tankar och kanske någon annans... som faktisk har förlorat ett barn en gång.

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post57

Isogaisa-planer

ShamanismPosted by Fylgja Tue, January 22, 2013 17:37:48
Ja, då har vi bestämt oss, Åsa och jag...

Vi åker till Isogaisa-festivalen i september!

Det pirrar i mitt hjärta av förväntan, för jag har velat åka dit de senaste två åren, men det har inte blivit av p.g.a. mitt jobb som är som mest intensivt vid skostart. Nu ligger festivalen en helg senare och då kommer det att funka. Yes!

http://www.isogaisa.org/default.asp?pageid=18680

Förra årets affisch:

Igår bokade jag rum smiley

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post53

Större kraft

ShamanismPosted by Fylgja Sun, October 14, 2012 10:54:24
Tror du på en HÖGRE MAKT, frågade hon.

Nej, jag tror på en STÖRRE KRAFT, svarade jag.

...

Den större kraften, finns i oss alla och i allt omkring oss. Det är som ett solljus en klar sommardag. Det värmer och det sprider värme. En kallar det UNIVERSELL KÄRLEK... eller ALLOMFATTANDE KÄRLEK.

När man gjort något gott, utan att man ens tänkte på det... och får responsen det är då man känner av den - när den kommer tillbaka - men den finns där hela tiden. Det är den där kärleken som inte handlar om kvinna och man, utan om (med)mänsklighet.

När man låter sig vara i allomfattande kärlek, då känner man sig aldrig ensam. Man känner kraften och kärleken inom sig, i alla lägen. Även när det är svårt. Jag är så glad och tacksam över att jag kan hänge mig... till den större kraften... inom, igenom och utanför mig.

.

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post47

Leva shamanskt

ShamanismPosted by Fylgja Sun, September 16, 2012 09:26:58
Ibland tror jag vi gör saker krångligare, än vad de behöver vara och när man gör det, så separerar man tillvaron i olika delar. Delar som kanske inte är i kontakt med varandra.

.

Jag är medlem och moderator på ett forum om shamanism, som heter Trolltrumman. Där ventilerar vi allt mellan himmel och jord, som tangerar shamansim. Ibland kommer frågor som "Hur gör du, när du...." från nybörjare eller för den delen också mer erfarna som tappat tråden. Ofta kommer frågor om ceremonier; Vad gör du för ceremoni, för att.... hylla vårdagjämningen... bären i skogen... tacka hjälparna... Och varje gång jag läser spörsmålen, stannar jag upp och reflekterar; Vad gör jag för att...?

Svaret är, att jag inte gör så stora åthävor och det jag gör, är så implementerat i mig sedan lång tid tillbaka, att jag själv nästan inte vet att jag gör det. Jag tror knappast någon som ser mig, förstår att något är på gång. Så slår det mig, att folk ofta komplicerar saker, när de tror att de måste göra så stora grejer. Visst... visst händer det att jag både låter och rör mig på ett speciellt sätt, men vanligtvis sker det rätt obemärkt.

Så härom veckan slog det mig, att jag är i ständig kontakt... med allt. När jag rör mig på gården observerar jag, lyssnar och kommunicerar, när jag tillbringar tid i skogen, när jag hör fiskgjusen... hela tiden. Jag plockar bär och samtidigt kommunicerar jag med plantorna/blåbärsandarna och tackar för dess givmildhet. Jag vandrar i landskapet och hänförs och tackar... inom mig... slår mig ner på en stubbe och "kontemplerar" - lyssnar och kommunicerar.

Jag upptäcker det här - skillnaden på förhållningssätt - när jag är med andra, än min gubbe... för han och jag upplever detta tillsammans, var för sig i ödmjuk tystnad. Jag upptäcker det när jag är med andra som pratar hela tiden. Klart som korvspad om man separerar sina aktiviteter, att man måste göra en alldeles särskild ceremoni då och då.

Jag känner att idka shamanism och leva shamansim, är olika saker.

Idka är att göra, men leva är att vara.

Jag tror att jag nog lever shamanskt i rätt stor utsträckning och har gjort det sedan barnsben, även om det förr i tiden, var helt utom min vetskap om vad det handlade om. Att vara i kontakt med det som jag är i och med... lyssna och kommunicera... det gör stora åthävor onödiga. Det är redan gjort, medan du pratade ;-)

.

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post42

Räv

ShamanismPosted by Fylgja Thu, July 19, 2012 12:39:33
Igår natt, såg jag den vackraste räv, som jag någonsin skådat.

Klockan var ett på natten och alla hade gått till sängs, men jag var fortfarande vaken. Jag hade stått och blickat ut över nattens skuggor, genom mitt vanlig "titt-köksfönster" en god stund, då jag kände att jag byta fönster... och där stod den... just nedanför. Ingen kamera till hands och dessutom ett obefintligt ljus... så ni får föreställa er den: Med gråspräcklig rygg och en magnifik svans, stod den med nosen i vädret och rynkade den fram och tillbaka.

Den rörde sig runt huset och jag följde den i flera fönster, tills den beslutade sig, för att följa gångstigen upp i skogsdungen, ovanför vårt hus... och vi tappade kontakt.

Det var ett magiskt 'möte'...

Räven är listig och smart och nog har man hört om en räv bakom örat.

Kanske jag ska ha en bakom örat, ett tag?

smiley

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post35

Den egna insatsen

ShamanismPosted by Fylgja Sun, June 24, 2012 10:34:21

Det slog mig helt plötsligt - som en blixt från klar himmel!

Vissa människor svarar an väldigt bra på behandlingar. De personerna upplever själva en stark inre förändring i och med behandlingen och man kan också se det utifrån. Så finns det de som glimmar till i en vecka efteråt och så återgår allt det "vanliga". Det där vanliga som inte var något önskvärt. Samma upplevelse av tomhet och samma beteenden.

Som behandlare funderar man mycket på sånt; vad var det som gick fel? Kunde jag ha gjort på något annat sätt? Missade jag något väsentligt?

När jag satt och körde de 11 milen till fritidshuset, genom den jämtländska skogen och lät tankarna gå, så kom det till mig, klart och tydligt: Vikten av den egna insatsen.

De personer som jag upplever att själsåtervinningen har gett resultat på, är de personer som engagerar sig själva i sin hälsa. De som redan innan behandlingen jobbat med sig själva för att komma till rätta med problem och/eller för att utveckla sig. Det gäller också de personer, som tar till sig de råd/besked som kommer i behandlingssituationen och sedan försöker leva utifrån det nya. De gör en egen insats.

Så har vi dem som kommer med en halvhjärtad inställning, som vill ha en "quick fix", eller att någon annan ska ta ansvaret och som sedan återgår till det liv som skapat ohälsan. Den kan vara att fortsätta på sitt jobb som sliter för mycket, att umgås med människor som inte är snälla mot en, att fortsätta gå i högklackat med dålig rygg, eller att stanna kvar hos en man som misshandlar o.s.v. Det kan också vara ... att fortsätta röka.

Och det var det som kom till mig så starkt under bilresan; varför en person som gjort allt det där andra för att må bättre, men som inte ens snuddat vid tanken att sluta röka - vilket är en ohälsosam vana i nästan 40 år - fortfarande satt fast.

Jag förstod att jag måste prata med den här personen, men döm om min förvåning: Innan jag hinner säga något, berättar h*n, att nu var det dags... att sluta röka! Detta beslut var sammankopplat, med ett nytt val i livet och jag är övertygad om att det här kommer att gå vägen. Vad säger man? Det är fantastiskt!

Just nu, kommer jag ihåg en 80-årig kvinna som för många år sedan sa; "Jag behandlar inte folk om dom fortsätter äta havregrynsgröt, för det motverkar mina insatser".

Så... om du verkligen vill ha slut på en krämpa, behöver du inse, att du också behöver göra en egen insats. Jag tror det är det minsta andevärlden förväntar sig från oss; att vi själva engagerar oss i vår hälsa.

Mitt val efter denna insikt är, att när du kommer till mig, kräva av dig att du faktiskt försöker göra den.

**********************************

Önskar dig en trevlig midsommarhelg, i kontakt med dig själv! smiley

.

  • Comments(2)//blogg.fylgja.net/#post34

Shamansk botekonst

ShamanismPosted by Fylgja Sun, April 29, 2012 17:11:55

Att ge handpåläggning/healing är avslappnande och jag mår alltid bra när jag jobbat så (vilket jag gör nästan varje dag), men shamanismen är både kul och intressant. Shamansk botekonst kan vara väldigt djupgående, om man formulerar syftet på ett bra sätt. Ofta anar man inte själv, vad som ska komma när man gör en själsresa och ibland blir det inte tydligt och klart, ens för mig, förrän vid genomförandet, men då är det väldigt tydligt.

Nu har jag fått sån rutin, att jag ser vad folk gör för fel, när de ber om hjälp; man ser mer till symptomen, än den bakomliggande orsaken. Som exempel kan jag nämna "kärlekslöshet". Flera personer som är singlar, har bett om hjälp att öppna upp för en partner och när jag gjort själsresan, har jag fått ceremonier för dem, att utföra. Bra och fina ceremonier, men grundproblemet finns kvar, för egentligen har de inte stängt för en kärlekspartner... utan tappat en "förmåga". Det kan handla om självkänslan, eller att bära en rädsla som gör att man inte kan (vågar) mötas eller om man haft ett tidigt trauma; inte vågar knyta an.

Ibland kan det vara en själsåtervinning som behövs. Har man haft ett tidigt trauma, som gjort att en bit av själen rymt sin kos, för att klara sig och sedan fortsättningsvis, inte haft det bra... stannar själsbiten borta och till slut "hittar den inte tillbaka", utan hjälp. Sandra Ingerman skriver i sin bok Soul retrieval, att hos västerlänningar, är det mycket vanligt att man går omkring med den här typen av förlust, eftersom vi tappat kunskapen om hur själen fungerar.

Om man går omkring med en brist att knyta an, spelar det ingen roll, hur många dansande ceremonier man utför. Man behöver få förmågan tillbaka.

En klient sa: "Det spelar ju ingen roll, hur många metoder och hur många år man ägnar, för att hela sig och bli kvitt sina besvär... om det som ska helas, inte finns där."

När en soul retrieval har genomförts, är det bra att ta det lugnt. Ibland behövs det en tid, innan det "sätter sig" och man kanske inte känner något särskilt, men ibland känner klienten av det känslomässigt, redan under behandlingen; en sinnesrörelse, en känsla som kommer omedelbart.... En person sa, att redan dagen efter kände h*n en ny närhet, till sina känslor, vilket gav en upprymdhet.

Jag har själv genomgått den här behandlingen, och även om det märktes mest under det första halvåret, fortsatte processen under mer än ett år, efter behandlingen. Det kan vara bra att ha med sig. Det är ingen quick fix och man måste själv göra nya medvetna val, om de gamla strategierna påverkat en, att göra dåliga. Om klimatet är ogynnsamt, växer inte äppelträdet bra.

Vi har alla ansvar för vår egen hälsa, men ibland behöver man hjälp på traven.

Shamansk botekonst, är en bra hjälp.

  • Comments(1)//blogg.fylgja.net/#post29

Rosmarin gör dig alert

ShamanismPosted by Fylgja Sun, March 25, 2012 18:35:18

För några år sedan, gjorde jag ett shamanskt arbete för en klient, som kände sig trött, låg och håglös. Jag fick besked om att en själsåtervinning (soul retrieval) behövde göras, men först efter jul- och nyårshelgerna, då det behövs lugn och ro, att acklimatisera en själsbit. Under tiden skulle klienten lukta på färsk ört varje dag. Känna på den, så att doften lösgjorde sig och dra in doften i näsan. Helt enkelt umgås med växten.

Jag kände igen den, men kunde inte komma på vad den hette. Jag använder ju den som krydda, men namnet var helt borta, så jag sökte bilder på nätet och hittade den: Rosmarin!
I övrigt hittade jag ingen hälsoinformation om örten, medan klienten själv, fann några rader om att den var stärkande.

Jag tänkte att jag skulle behöva lära mig mer om örter, men det hade varit mycket annat som tagit mer plats i mitt liv. Det fungerar ju också väldigt bra att få besked från andevärlden i varje enskilt fall och jag har förstått att allt inte är allmängiltigt. Det beror också på vilken relation, personen har till växten.

På senaste tiden, har jag engagerat mig mer i örterna; gått med i örtgrupper på nätet och tar mig lite tid att sätta mig in i det hela. Så kommer flera länkar om Rosmarin för mina ögon och det är ju så fantastiskt som det kan bli. Ett år efter mitt arbete med klienten som behövde Rosmarin, får jag svar.

//Rosmarinus officinalis, är en av många traditionella medicinalväxter, som ger eteriska oljor. Mark Moss och Lorraine Oliver, Prestanda och Nutrition Research Centre vid Northumbria University, har forskat på detta: Utredarna testade kognitiv prestanda och stämning hos 20 personer, som utsattes för olika nivåer av rosmarinarom. Man tog blodprov för att upptäcka den mängd av 1,8-cineol, som deltagarna hade absorberat och forskarna mätte hastighet och precision, samt bedömde humöret, för att mäta rosmarinoljans effekter.

Resultaten indikerar för första gången, att koncentrationen av 1,8-cineol i blodet är relaterad till en persons kognitiva prestationer - med högre koncentrationer resulterar i förbättrad prestanda. Både hastighet och precision förbättrades. Under tiden, även om det var mindre uttalat, hade den kemiska också en effekt på humöret. Detta var dock en negativ korrelation mellan förändringar i förnöjsamhet nivåer och blodnivåer av 1,8-cineol, vilket är särskilt intressant eftersom det antyder att föreningar som ges bort av rosmarinens eterisk olja, påverkar subjektiva tillstånd och kognitiv förmåga, genom olika neurokemiska vägar.//

Läs mer:
http://www.sciencedaily.com/releases/2012/02/120224194313.htm

En annan liknande artikel:
http://www.forskning.no/kortnytt/314764

  • Comments(0)//blogg.fylgja.net/#post24
« PreviousNext »